söndag 3 januari 2010
Kalla mig inte Kalla
Chokladpralinerna har satt sina spår efter jul-och nyårshelgen. Det är hög tid att ta tag i eländet. Idag var det -2 grader och perfekt för lite skidåkning. Jag traskade upp till spåret med mina rossignol under armen. Teknik har jag ingen. Glidet lyste med sin frånvaro. Fästet likaså. Jag slet som ett djur i uppförsbackarna och stakade järnet nedför. För den som vill ha extra träning är vallningsfria perfekt. Men de förtar mycket av upplevelsen. Med blodsmak i munnen bet jag ihop och passerade den ena barnfamiljen efter den andra. Nu är det bara, i runda slängar, 1754 chokladpraliner kvar att bränna. Imorgon är det styrketräning med fru Sundström som står på programmet. Om jag kommer ur sängen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra kämpat Marie! Skam den som ger sig :)
Hej Ullis!! Vad roligt att du tittar in! :) Jag väckte några muskler igår som vilat länge nog nu :) Kram påre!
Skicka en kommentar