För ett tag sedan fick jag den sötaste träapa av min kära mormor. Apan har över 50 år på nacken och var en present till Ida, min mormors mor. Min mormor fick sedan apan och gissa om det var en favorit bland oss barnbarn där den hängde och dinglade i stringhyllan. Gumminoddarna i armar och ben lagades åtskilliga gånger. Nu hänger denna underbara designklassiker högt, högt upp i mitt kök. För nu är apan ingen leksak längre. Nu är den en fin inredningsdetalj och framför allt ett enormt kärt minne som ska gå i arv till nästa tjej. Tjejen heter Mica och hon fick även namnet Ida efter sin mormors mor. Och givetvis ska Mica få apan sedan. Cirkeln är sluten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar